Ditt namn är inte hela din identitet, inte hela din könstillhörighet. Det säger inte allt om dig. Men att få välja namn är att till viss del få välja hur du ska bli bemött. Att ha ett namn som matchar ditt utseende kan vara avgörande för om du vill betala med kort eller visa upp ditt leg i en butik – och därmed hur långa omvägar du behöver ta i livet. Ditt namn är inte alltid synligt och inte alltid livsavgörande – men det är en central del i de flestas vardag. Som så mycket annat framgår detta först när namnet skevar och skaver. När läraren läser upp ditt gamla namn på uppropet. När du sträcker fram handen för att hälsa och personen som möter dig ser förvirrat på dig och kanske fnissar till. Rätten att heta vad du vill garanterar dig inte ett fullvärdigt liv. Men det underlättar.

   Det tog mer än ett och ett halvt år från det att Jan-Olov Ågren gjorde en anmälan om tillägg av förnamnet Madeleine till det att namntillägget gick igenom. Efter att Skatteverket avslagit ansökan prövades frågan i alla tre förvaltningsdomstolarna. Skatteverket överklagade gång på gång med hänvisning till namnets ”kvinnliga karaktär” och att det därför skulle vara ett olämpligt förnamn för en man. I november 2009 slog sedan Sveriges högsta förvaltningsdomstol fast att valet av förnamn är en så pass personlig angelägenhet att den enskilde måste ges en omfattande valfrihet vid ändring eller tillägg, så länge namnet i sig inte väcker anstöt. Särskilt när det gäller en myndig person.

   Så gavs därmed Jan-Olov Madeleine rätten till det namn hen valt och tidigare blivit kallad i 20 år. Det var en viktig kamp och en viktig seger.