Jag brukar tänka att jag på många sätt började mitt liv som mig själv på Internet. Som mig själv som social person, som mig själv som Harry Potter-nörd, som mig själv som tecknare och som mig själv som kille, som transkille, som ftm, som queer, som Mikey. Det är klart att jag fanns innan jag använde Internet, att intressen, personlighetsdrag och annat också fanns innan dess, men på Internet kunde jag gå ut ur kroppen och in i någonting annat – en virtuell kropp, en personlighet baserad på mina ord, en bild av mig själv som bättre motsvarade mina egna känslor. Internet gav mig också en chans att prova på identiteter och situationer i en trygg miljö innan det behövde göras i verkligheten (I den här texten använder jag ordet ”verkligheten” för att beskriva den värld och de möten som sker utanför Internet.).

På Internet hittade jag vänner, information och andra människor som såg mig som jag såg mig själv – en bild som visserligen var beskuren men som visade det som faktiskt var jag.